Vi tre blev bjudna på en resa till Hasselö. Vädret på söndagsmorgonen var inte det bästa och på vägen till Västervik kom det regn.  Regnet följde inte med till hamnen men himlen var fortfarande jämngrå. Här dök resten av sällskapet  upp . Till vår glädje kom  I:s barnbarn D med sin sambo. Henne hade vi inte träffat tidigare. Det var många som skulle med på turen, däribland en respekltingivande jättehund,  Z gick bakom mig, försiktig som han är. Vårt gäng satte sig på akterdäck  för att njuta av hav och vindar   Där fanns också en fransk vattenhundsvalp, 12 veckor gammal med mjuk päls. Z var litet avvisande mot valpen, han är ju som en gammal ungkarl när det kommer valpar. Så la båten ut och styrde ut mot Östersjön och arkipelagen.  Molnen började lätta och många segelbåtar gav sig också iväg, de flesta gick för motor.  En söt liten tysk tvåmastare ,se bild, snirklade omkring i hamnbassängen för  att finna rätt vind. Rakt förut såg vi det öppna havet och åt babord och styrbord bredde skärgården ut sig. Grynnor, skär, holmar och öar bredde ut sig. Efter en timme eller så kom vi fram till Hasselö.

Det var bara att stiga av med packning och hund. En traktor med släp väntade på oss, det hade jag inte förväntat mig. De yngre och viga hade inga problem att komma upp på flaket men för mig med mitt stela ben var det besvärligare. Z fick lyftas upp. Så startade färden och och snart traktorn av åt vänster.

Alldeles åt fel håll tyckte jag men sa ingenting, föraren visste nog vägen. Vi kom fram till en liten skärgårdsby med små välskötta hus, ladugårdar och trädgårdar.  Så vände traktorn och förde oss tillbaka, förbi landningsställen och till värdshuset Sjökanten.  Det låg där diskret med  några småhus och  en  uteservering med soltak.Det var gående bord  och vi fick vandra in i ett litet f.d.torp. I kammaren var dagens buffé framdukad. sill,potatis, dolmades, lax, blomkålsgratäng och ägg på nytt sätt, insvept i bacon.  Och dessert, Maten var inte över sig men miljön  var fantastisk med havsutsikt. Knappa två timmar hade vi på oss, sen hämtades vi av traktorn med kärra.

Någorlunda mätta steg sällskapet upp på kärran.  Z och jag föredrog att gå de två kilometrarna till hamnen. Z behövde  sträcka på sina lurviga ben., det behövde husse med. Vi lufsade på en torr grusväg genom en ung tallskog. Då och då tog vi små raster. Matte blev litet orolig och kom oss till mötes. Så kom vi fram  till sandstranden. Z fick bada  litet diskret men han kissar inte i vattnet, till skillnad mot somliga andra. Båten kom med nya gäster.  Vi  traskade trötta ombord och snart var vi tillbaka I Västervik.

Det är något visst med båtturer.  När jag växte upp hade familjen ett sommarhus nära Stora Rör på Öland. De första åren gick det en ångbåt till och från Kalmar, egentligen startade och slutade turen i Borgholm, gjorde en avstickare till Stora Rör..  Skulle vi till Kalmar, dit skulle vi några gånger per sommar, tog vi båten klockan åtta, båten tillbaka gick klockan tre.    

Båten var ångaren Kalmarsund II. Luckorna till maskinrummet var öppna, vi kunde se hur eldaren skyfflade in kol i pannan, maskinisten gick runt maskinen med sin oljekanna och trasa. Maskintelegrafen klingade, ångmaskinen pustade  och stenkolsröken  luktade äventyr. Vilken fest det blev.

Men så försvann ångbåten och med den båttrafiken mot Kalmar. Bilfärjorna tog över och sedan kom bron. Det är något visst med stenkolsrök, det luktar resa med båt eller tåg.